Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6
Den 10 december skall en stor GALAR-middag hållas på Wlurenbergs hönsfarm. Alla pristagare till Albert Freds nobla minne skall firas med en riktig brakfest. De skall också få sitt pris utdelat. Priset är en miljon ägg till var och en. Men eftersom man inte kan bära så mycket ägg på en gång så delas priset ut i fiktiva ägg. Det betyder att pristagarna i stället för äggen får en bit papper där det står att de kan hämta sina ägg närhelst de så önskar i Wlurenbergs behållare.
Pristagarna är egentligen fuskare som är anställda av och får betalt från Wlurenberg fast genom sk tulpaner. Inte ens alla fuskare vet om att de bara får fuskarägg om de kan komma på något som ger Wlurenberg och hans gelikar mer klirr i kassan. Wlurenberg har sin näbb med överallt och det är han som bestämmer vem som skall fuska och om vad som det skall fuskas. Om någon vill fuska på något som skulle vara till nytta för den stora hönsligheten så säger Wlurenberg, Stopp och belÄGG. Då delas inga ägg ut och den fuskaren har bara att återgå till sitt vanliga sprättande. Ifall han envisas med att fuska ändå genom att få ägg från andra ställen så kacklar Wlurenbergs lockare otidigheter om honom så han blir misstrodd av alla hönsen. Och hjälper inte det så ser någon av Wlurenbergs GÅRillor till att han försvinner, helst så att det ser ut som han råkat ut för en olycka.
Vanliga hönor och tuppar får inte besöka GALAR-middagen. Nej, de får snällt stanna hemma och hålla till godo med sitt vanliga foder, fullt av tillsatser. Festen är till för de högsta hönsen på farmerna, de som vill sola sig i glansen av varandra och särskilt i glansen från Pärlhönsen.
Pärlhönsen är en liten familj som bor i en särskild del av farmen. De bor i ett alldeles eget hönshus gjort av ädlaste guld. De äter också det allra finaste och renaste foder på guldtallrikar. De fyller egentligen ingen funktion alls för farmen mer än att de snygga att se på och så har de ett visst PR-värde eftersom många tror att det flyter blått bläck i deras ådror i stället för blod. De har också en tuppkam i guld som går i arv. Den är så tung så den orkar ingen ha på sig utan den ligger förvarad i ett särskilt rede av guld. De är väldigt rika fast de inte jobbar (de har flera miljoner ägg), om nu inte det att visa upp sig är ett jobb förstås. Till deras nackdel får man väl säga att de lever på bidrag. Det är de andra hönsen på farmen som försörjer dem så att de kan leva ett liv i lyx.
Till deras fördel skall sägas att de alltid är snygga att se på. De har alltid sandbadat innan de visar upp sig och de har polerat sina fjädrar i timtal och fluffat till dunet. Deras kammar och klor har målats extra röda för att riktigt skina i ögonen på dem som ser dem. Deras pärleögon glänser och deras näbbar är skinande blanka och starka. Till deras fördel skall också sägas att de alltid är villiga att visa upp sig och sprida glans över olika arrangemang. De är hedersgäster på GALAR-middagen och till årets fest har de utökats med två stycken. De har tidigare varit fem, men i år har de två yngsta pärlhönorna skaffat sig egna tuppar som ringmärkt dem och dessa skall nu delta på festen.
Men ve och fasa. Detta har inte alls setts med blida ögon av alla hönsen på farmen. Pärlhönorna har ju hämtat sina tuppar utanför sin egen sort. De är alltså inga pärltuppar utan helt vanliga tuppar från vanliga vita leghornshöns. Visserligen muskulösa, stiliga, hårt arbetande tuppar med blodfyllda kammar och hårda näbbar men i alla fall. Många förfasar sig nu vad det skall bli av deras avkommor när bläcket kommer att bli utblandat med blod från vanliga tuppar. De tror att magiken med pärlhönsen nu kommer att gå förlorad och att de kommer att ses av hönsligheten som de bidragstagare de är.
Wlurenberg och hans familj är självskrivna på festen liksom en del andra från de extra rika hönsen eller de som fått för sig att de också har bläck i ådrorna i stället för blod. Wlurenbergs bestämmaranhang kommer också att bjudas liksom en del föredettingar. Där kommer naturligtvis Fjädrik med sin favorithöna att finnas, likaså Kalle Stropp med sin, Galenpannan och Toblarona med sina respektive och en hel del andra.
Samtidigt kommer också att hållas en GALAR-fest på grannfarmen för pristagaren till ALDRIGSLÅSS-priset, Barbente Orvar, den första bruna bestämmartuppen. BO kommer också senare att besöka Wlurenbergs farm eftersom det var där priset en gång stiftades. Eftersom många tycker att det är fel att ge priset för det första till en brun tupp, en del vita tuppar och hönor gillar inte bruna tuppar och hönor, och för det andra ge ett ALDRIGSLÅSS-pris till en som alltid slåss. Och så är naturligtvis många höns och tuppar från de farmer där striderna utkämpas också arga på BO. Därför föreligger en kraftig hotbild mot honom. Man har därför på farmen kallat in sina allra hemligaste seeftertuppar, de som håller ordning på de andra och ser till att de sköter sig. Sämsta ÄggPrOducenterna. De var så dåliga att de inte dög till något annat. De skall tillsammans med de vanliga seeftertupparna sköta bevakningen, dels av pärlhönsfamiljen och prisankdidaterna och dels av Barbente Orvar som förmodligen också har med sig sin favorithöna som också är brun.
Denna skröna har liksom den förra inga förANKringar i verkligheten. Om någon till äventyrs drar vissa paralleller med verkligheten så får det stå för den personen.
Del 1 Del 2 Del 3 Del 4 Del 5 Del 6
Läs mer:
VaccinationsNyheterna - för dig som fått nog av propagandan
Varje barn en sol sol - aforismer, poesi & illustrationer
Våra ringar - en kollektiv dialog
Gå tillbaka: