DET VACKRASTE AV ALLA VAPEN

av Mikis Mazarakis
målningar av Tomas Lacke

låt oss inse
att vi inte gör varandra en tjänst
när vi accepterar det som inte är rationellt
för att slippa konfrontation

om jag ser att du bär på en illusion
så är det min moraliska skyldighet
att belysa den för dig

om jag sedan har rätt eller inte
om att det faktiskt är en illusion eller inte
är en annan fråga

levande, är det intellekt som ständigt söker
uppdatera illusionen om sin egen identitet
och andras
och världens

dött är det intellekt
som accepterat ordet är
tillsammans med ett objekt
vilket som helst
eller fenomen, vilket som helst
eftersom det enda sättet för ordet är att fungera
är självständigt
är
vilket även är ytterligare ett bevis att döden som koncept
är en absurditet, ett ruttet recept,
ett tafatt försök att fälla en gnagande grop
med ett endimensionellt lingvistiskt grepp

när man avänder sig av adjektiv eller adverb på ett värderande sätt
bör man i så hög utsträckning som möjligt
(i det fallet man anser det vara eftersträvansvärt med rationalitet)
försöka använda sig av graderande ord i samma sats

det vill säga, mer
mindre
betydligt mindre, betydligt
mer och alltid sammanfoga detta med exempelvis ett än
följt av en bisats

så snart man tillskriver adjektiv eller adverb absoluta eller fasta värden
så har man skapat en ologisk satskonstruktionen
eftersom alla värderingar står i relation till något annat
vilket i alla diskuterande sammanhang ommöjliggör
att överhuvudtaget någonting vettigt blir sagt

begrepp såsom bra
dåligt, skadligt
har ingen förankring
annat än i illusoriska föreställningar om världens beskaffenhet
till skillnad från begrepp såsom bättre än
sämre än
mer skadligt än
bra i förhållande till x
dåligt i förhållande till y
skadligt i förhållande till z
tillräckligt bra för att
inte tillräckligt bra för att
och så vidare

rädsla
börjar jag se
betyder egentligen bara
att man inte har kunnat göra en tillräckligt rationell identifiering,
uppskattning och värdering av alla ens tänkbara handlingsalternativ

så snart man har gjort detta
så snart man klart och tydligt ser alla vägar som finns att välja mellan
och kan ge dem ett värde
där alternativet med den mest önskvärda potentiella utgången får högst värde
och alternativet med den minst önskvärda får lägst
så blir det väldigt enkelt att fatta ett beslut
att göra ett val
och så snart man har gjort detta val
så finns det inte längre något att vara rädd för

därefter finns inga tvivel
inga tveksamheter
eftersom det som man har valt
är det som man uppskattar vara det bästa alternativet
vilket är allt som man rimligen kan begära av sig själv
och därefter finns bara en väg att gå,
handling
och rädd är aldrig den handlande
bara den tänkande,
tvekande

detta tror jag är nyckeln till framgångsrikt beslutsfattande
att lära sig att på förhand måla upp ett händelseförlopp i medvetandet
att så gott som ens förmåga tillåter förutspå konsekvenserna av alla tänkbara handlingsalternativ
och att göra en värdering av dessas konsekvenser
med logiken som verktyg
känslan som värdemätare
matematiken som kontrollinstans
och att därefter, i mån av tid och resurser
ställa så många tänkbara alternativ som möjligt mot varandra

detta är en avancerad kognitiv process
som enbart människan av alla för mig kända varelser till en någorlunda sofistikerad nivå har lärt sig att behärska
och vars funktionalitet är direkt avhängig organismens energinivå
vilken i sin tur är avhängig kvalitén på cirkulationen av energiflödet
och balansen på energifördelningen
och eftersom vi lever under ett samhällssystem som fullständigt otillfredsställande
ger dess medborgare förutsättningarna att utveckla och upprätthålla dessa egenskaper
så är det inte särskilt svårt att förstå
varför så många
är så
rädda

kan man inte med klarhet se sina olika potentiella framtider
så kan man inte tro
vad som kommer att hända
och kan då inte göra en tillräckligt adekvat uppsakttning
av det som hända skall
för att samsas med det som händer nu
och får följaktligen stora svårigheter att fatta beslut
och blir därför tveksam, rädd
och därigenom
beroende
kontrollerbar

så snart man för en diskussion
under förhållanden där en eller flera parter i diskussionen
sitter i en auktoritär position
så kommer aldrig det som är mest rationellt
att komma fram

ingenting som sägs i ett auktoritärt samhälle
av medlemmar i det som godtar att det är auktoritärt
kommer någonsin att vara logiskt

jag tror att den främsta anledningen till missriktade våldshandlingar
är att den som utför handlingen befinner sig i ett tillstånd där den intellektuella förmågan
av en eller flera orsaker antingen är långvarigt begränsat
eller tillfälligt begränsas

i grund och botten handlar det då om en frustration lagrad i organismen som behöver släppas ut
och källan till all frustration är olösta konflikter
av alla dess slag

det är därför av högsta vikt
att man så snart man på ett intellektuellt plan medvetandegörs
om ilskan och den bakomliggande konflikten
släpper ut den med hjälp av språket
i form av ord
kritik
att ta en konflikt
och framför allt
att rikta denna konflikt
mot det korrekta målet

riktar man ilskan mot ett mål
som egentligen inte har någonting med frustrationen att göra
så kommer frustrationen alltid att bestå,
det är först när man träffar rätt
som den släpper

detta är mekanismen som vår organsim använder sig av
för att leda oss mot sanningen

det är först när vi ser sanningen,
när vi ser den sanna orsaken till våra konflikter,
och riktar ilskan dit
som frustrationen upphör att existera

det som jag tror att vi ska sträva efter
är inte att göra oss av med de starka känslorna
ilskan, frustrationen, vreden
som många försöker göra i tron att man då kommer att tänka klarare

istället tror jag att vi ska försöka nå en korrekt förståelse för vad känslor är
och vad tankar är
och därigenom klara av att trots upprörda känslor
aldrig förlora resoneringsförmågan

jag är övertygad om att ett starkt känsloliv
ett brinnande temperament
och en stark rationalitet
kan samexistera och till och med förbättra varandra

älskar man verkligen en människa
så prioriterar man den människans välbefinnande högre
än sin egen relation till henne

jag har ett så stort förtroende för att mina idéer
om hur människan livet världen och universum fungerar
står i bättre överensstämmelse
med människans livets världens och universums faktiska beskaffenhet
än de idéer som detta förvridna samhällssystem är en manifestation av
att jag helt och hållet litar på att om jag bara fortsätter att följa min övertygelse
trots allt tänkbart motstånd och alla tänkbara motgångar från detta system
och litar på att det som är närmast sanningen alltid kommer att segra
så har jag redan vunnit,
då kan jag inte förlora

om jag i så hög utsträckning som jag är förmögen till försöker vara ärlig
och anstränger mig för att bryta ner illusioner
istället för att rätta mig efter dem
så kommer jag att sova vackert
och drömma vackra drömmar
oavsett vad som händer
eller inte händer

jag försvarar
mina möjligheter att fortsätta tro
på det som jag vill tro

att leva det liv som jag tror är det bästa
och får jag inte detta
så tror jag att det näst bästa alternativet
är att kämpa för att en dag få göra detta
och det sämsta alternativet
är att överge hoppet
och rätta sig
efter de idéer som jag tror är illusoriska,
vilket jag tror är ett lika vanligt som tragiskt psykologiskt fenomen

han eller hon kan aldrig brytas ned
på något plan
som har förmågan att brotta ner alla fula vapen
genom att använda
det vackraste av alla vapen
vilket är att aldrig gå till attack
utan istället formulera sig
på ett sätt som gör att det blir den attackerandes eget samvete
som gör det

Läs mer:

Våra Ringar - en kollektiv dialog

Det begränsade begränsande språket - uppsats om nersats

Förenifieringen - en poessä om ordet “jag”

Gå tillbaka: Word M World