Vikten av ett graderande, relativt och person- och situationsbundet språkbru

av Mikis Mazarakis

Föreställningen om absoluta värden är inte rationell. Detta är min åsikt, och erfarenheterna från alla möten och diskussioner med mina medmänniskor har varit den starkaste bidragande faktorn till att jag dragit slutsatsen att min åsikt om irrationaliteten i det absoluta värderandet delas av de flesta. Tron att en handling antingen är moraliskt rätt eller moraliskt fel, och att denna handling alltid är antingen rätt eller fel, är något som de flesta verkar anse inte vara en logisk ståndpunkt. Tron att ett konstverk antingen är vackert eller fult, och att detta konstverk är antingen vackert eller fult för alla, är något som de flesta verkar anse vara vanskligt. Tron att en viss typ av näring antingen är bra för hälsan eller dålig för hälsan, och att denna näring i alla avseenden är antingen bra eller dålig för hälsan, är något som de flesta verkar anse inte vara koherent med ett nyanserat förhållningssätt till kostens inverkan på kroppen.

Det är inte sällan som jag i både filosofiska och vardagliga diskussioner får höra allmänt vedertagna “sanningar” rörande absoluta värden. Här följer några exempel. “Allt är inte bara uppdelat i svart och vitt…” eller “det finns inget som bara är bra eller bara är dåligt…” eller “bara för att du tycker att det är bra, betyder det inte att alla gör det…” eller “just nu kanske det är bra för dig, men om ett år kanske det inte kommer vara bra för dig längre…” eller “vad är det som du jämför med när du säger att det är dåligt..?”

I mina ögon är alla påståenden i de ovannämnda exemplen logiska och jag tror att de allra flesta till högre eller mindre grad är ense om detta. Ytterst ovanligt är det att någon vill hävda motsatsen till dessa påståenden. Till exempel, “Jo, allt är faktiskt uppdelat i svart och vitt…” eller “Jo, det finns saker som är alltid är dåliga och att de alltid är dåliga för alla…”

Även fast många kanske inte tänker eller formulerar sig med hjälp av begrepp som “absoluta värden” så tror jag att det är just det absoluta värderandet som står i konflikt till dessa allmänt vedertagna “sanningar”. Det verkar således vara vanligt förekommande med en intuitiv känsla för irrationaliteten i alla former av absoluta värden.

Men när jag analyserar vårt nutida språkbruk är det för mig uppenbart att vi till en alldeles för liten utsträckning pratar, talar, diskuterar, argumenterar och skriver med ett språk som är koherent med uppfattningen om den bristande logiken i absoluta värden. Snarare uttrycker vi oss ideligen på ett sätt som stämmer överens med tron på absoluta värden, som bekräftar dessa, som bidrar till att idén om dessa fortfarande utgör en ansenlig del av vårt tänkande, trots att vi så att säga “egentligen” inte tror på dem.

Det råder alltså en diskrepans mellan vårt språkbruk och våra idéer. Följden av detta blir, enligt mig, att vi begränsas i vårt tänkande, vilket i sin tur ger långtgående negativa konsekvenser på både ett individuellt och kollektivt plan. För både människans och samhällets välbefinnande är det direkt avgörande om det sätt på vilket världen tolkas är i överensstämmelse med hur världen faktiskt är beskaffad. Ju mer inkorrekt tolkning av världen, desto mindre välbefinnande. Ju mer korrekt tolkning av världen, desto mer välbefinnande. Eftersom språket är ett centralt verktyg i uppbyggnaden av vår världsbild är det därför ofrånkomligt att ett bristfälligt språkbruk sätter begränsningar för vårt tänkande och därmed för vår förmåga att tolka världen, och därigenom uppnår vi inte en sådan hög grad av välbefinnande - både individuellet och kollektivt - som vi skulle uppnå om det inte förelåg denna diskrepans mellan språk och idé.

Avsikten med denna text är att göra dig, läsaren, medveten om att

• det råder en diskrepans mellan gängse språkbruk och gängse idéer om irrationaliteten i absoluta värderingar
• denna diskrepans begränsar oss i vårt tänkande
• ju mer begränsade vi är i vårt tänkande, desto mindre korrekt blir vår tolkning av världen
• ju mer inkorrekt världsbild, desto mindre välbefinnande för både individ och samhälle
• först när vi uppmärksammar bristerna i vårt språkbruk kan vi förändra det
• små förändringar i vårt sätt att prata, tala, diskutera, argumentera och skriva kan resultera i väsentliga förbättringar för både individ och samhälle
• dessa förändringar är relativt okomplicerade att genomföra

Jag är av den uppfattningen att vårt samhälle fullkomligen myllrar av idéer och påståenden som är baserade på absoluta värden. Dessutom tror jag att vi till en väldigt hög grad är omedvetna om att dessa idéer och påståenden som vi dagligen möter både i våra hem, på våra arbetsplatser, i det offentliga rummet, i media, i våra relationer, faktiskt är baserade på absoluta värden. Nedan följer några exempel.

I sammanhang rörande vår kosthållning så talas det ofta om att frukt är bra för hälsan. Låt oss granska detta. För att undersöka rationaliteten i påståendet “frukt är bra för hälsan” kan vi ställa följande frågor. Är all frukt bra för hälsan? Är frukt bra vid alla tidpunkter? Är frukt bra i alla situationer? Är frukt bra för alla? Det räcker med ett nekande svar på en av dessa frågor för att vi ska se att påståendet bär på en bristande logik.

På frågan om all frukt är bra för hälsan, skulle jag svara nej. Givetvis existerar det vissa frukter som har en direkt skadlig inverkan när den intas av en människa.

“Frukt” är dessutom ingenting mer än ett samlingsbegrepp för alla frukter, eller snarare för de objekt som vi har valt att definiera som “frukter”. Det existerar inget faktiskt objekt som är “frukt”. Om vi slår upp ordet “frukt” i en ordbok så kommer där bara finnas en definition av det som alla frukter anses ha gemensamt. Om boken innehåller bilder kommer vi endast att få se exempel på olika typer av frukter. Det kommer inte att finnas någon bild under vilken det står skrivet, “såhär ser frukt ut”, utan snarare “såhär ser en viss typ av frukt ut”. Ordet “frukt” är alltså ett lingvistiskt fenomen utan någon direkt koppling till ett faktiskt fenomen. Dess funktion är enbart att hjälpa oss hålla ordning och reda i vår intellektuella djungel av distinktioner. Av denna anledning är det därför till och med ännu mer ologiskt (ja, även logiken är graderbar) att ge frukt ett absolut värde, såsom “frukt är bra för hälsan”, än att ge en viss typ av frukt ett absolut värde, såsom “äpplen är bra för hälsan”.

På frågan om frukt är bra för hälsan vid alla tidpunkter, skulle jag svara nej. Jag tror de flesta av oss håller med om att frukt kan skapa en negativ reaktion i våra kroppar om den exempelvis intas i för stora mängder, på fel tid av dygnet, om kroppens förmåga att hantera magsyrorna som utsöndras vid fruktintaget inte är i balans, och så vidare.

På frågan om frukt är bra för hälsan i alla situationer, skulle jag svara nej. Vår kropp kan i många fall reagera negativt på ett fruktintag. Till exempel kan en såpass kolhydrat- och proteinfattig näringskälla som äpple eller apelsin vara ett betydligt sämre alternativ efter ett intensivt träningspass än exempelvis något så “ohälsosamt” som en övermäktig prinsessbakelse tillsammans med ett stort glas varm choklad toppad med hyperfluffig vispgrädde och kakaopulver.

Allt detta anser nog de flesta vara självklarheter. Väldigt få, om ens någon, tror jag skulle vilja påstå att man faktiskt inte behöver ta hänsyn till mängden på fruktintaget, tidpunkt för fruktintaget, alternativen till fruktintaget eller vem det är som intar frukten. Detta är något som vi har skapat en självklar förståelse för. Men allra oftast är det inte med denna förståelse som vi faktiskt tänker, kommunicerar och fattar våra beslut efter. Istället skulle man kunna beskriva det som att förståelsen på sätt och vis har en passiv status i våra tänkandeprocesser. Med andra ord, när tankar om fruktintag och frukters egenskaper kommer på tals, till exempel i form av en diskussion, konflikt eller inre dialog, så aktiveras detta mer nyanserade förhållningssätt till frukt och fruktintag, för att därefter återgå till att inte vara en aktiv komponent i de beslut som vi dagligen fattar beträffande frukt och fruktintag. Och poesin är det materiella språkets arvtagare. Poesin är det materialla språkets
arvtagare. Poesin
är det materiella
språkets
arvtagare
poesin är
det materiella
språkets arv

tagare

Läs mer:

Det vackraste av alla vapen - ord om ord

Going into the Age of the Fractal - a little story about everything

Writers of the Universe - the power of the pen

Gå tillbaka: Word M World